Tågresenären som anländer Norrköping kliver av på en perrong under ett spektakulärt väderskyddande tak som ljussätts för för att skapa ett böljande upplyst rum vars höjdpunkt ligger ovan stationsbyggnaden – lätt och naturligt att hitta vägarna ut till staden. Känslan är av trä, ljus och välkomnande mjukhet i kontrast till järnvägens tekniska miljö. Glasväggar längs järnvägsbrons utsidor skyddar perrongerna från vind och staden från buller för att i möjligaste mån skapa en komfortabel resemiljö. Regelbundet utplacerade ljusbrunnar silar dagsljus från taket ner till miljöerna under spårbroarna, och varje brunn har klättrande gröna växter som visuellt kopplar marknivå med perrongnivå. Väl på marknivå finns en stationshall med caféer, kiosker och servicebutiker, som nås via ingångar i de fyra väderstrecken. Parallellt med järnvägsbron löper från stationen ett gångstråk kantat på södra sidan av genomsiktliga kommersiella lokaler för att på sin norra sida tillgängliggöra taxi, hyrbilar, bussar och inte minst ett generöst cykelgarage med faciliteter för cykelservice, säker förvaring, fina ytskikt och god belysning.

Märkesarkitektur

Den nya stationens vågformade tak, inspirerat av Motala Ströms vandring genom staden, förbinder nytt med gammalt och reser sig på mitten för att bilda det stora resanderum som bidrar till orienterbarhet och trygghet för resenärerna samt signalerar värdet i en viktig knutpunkt för resande. Det nya Stationstorget ramas in av den gamla stationsbyggnaden i syd, där den fungerar som historisk port till det nya stationsområdet, och sträcker sig upp till den nya byggnaden i norr. Stationsområdet bildar ett kontinuerligt stadsgolv för att framhäva fotgängarmiljö och områdets karaktär som ankomstrum till Norrköping.

Norrköping

Utmärkande för Norrköpings historiska stadskärna är rutmönstret, där bredden på en och samma gata kan variera och där gatornas läge ibland förskjutits något i sidled inom den större strukturen. I kombination med att kvarteren sällan är helt slutna och dessutom inom sig uppvisar byggnader av skiftande skalor ger det ensammansatt och för just Norrköping typisk stadsbild. Det är detta ’DNA’ som tagits som utgångspunkt för planeringen av det nya området vid sidan och norr om den gamla järnvägsstationen. Överlagrat kvartersstadens expansion norrut föreslår vi en central grön kärna – ett stråk kring Drottninggatan från Motala Ström till nya kanalen som innehåller torg och parker i lämplig storlek för stadens befolkning, märkesbyggnader, offentliga byggnader och institutioner och förstås centralstationen.

Station

I förslaget förstärks den Edelsvärdska stationsbyggnadens närvaro i stadsmiljön genom att den öppnas till en generös portik som fångar stråket genom gamla järnvägsparken och leder gångströmmarna till det nya resecentret. Genom denna interaktion mellan dåtid och framtid skapas en särskild dynamik i stadsrummet. Kvarteren närmast väster och öster om gamla stationsbyggnaden dras tillbakai dess fasadliv för att bilda en södervänd förplats och samtidigt göra byggnaden mer närvarande i Norra Esplanadens stadsrum.

Torg

Stationstorget uppdelas in en parklik, mer intim södra del, och en mera klassiskt belagd, öppen och urban torgdel i norr. Torgets öst- och västsidor markeras av trädplanteringar och lätta paviljonger innehållande restauranger, caféer och en kiosk. Av helheten skapas ett stadsrum i mänsklig skala med ett behagligt mikroklimat och möjlighet till sol, lä och halvskugga året om. Södra delen av Stationstorget präglas av ett frodigt planteringsområde, där de gamla järnvägsspåren får lov att ligga som en visualisering av områdets historiska lager.
På torgets västra sida föreslår vi låga och småskaliga kvarter med öppna, hårdgjorda gårdsrum som kan bli ett myllrande kommersiellt koncept innehållande butiker, matställen, barer, hotell och mera, inspirerat av Knäppingsborg. Generellt kantas platsen och järnvägsbrons södra front av kommersiella lokaler som bidrar till en levande stad.

Framtidens stationsområde

Den verkligt hållbara planen är den som kan växa i sin egen takt och anpassas till marknadens växlande behov över lång tid. Vi föreslår därför en förlängning av Norrköpings rutnät norrut som organisatorisk modell för gaturummen med flexibilitet och en viss brokighet i kvartersuppbyggnad. Angreppssättet har historisk förankring i staden och medger utbyggnad i mindre skala än hela kvarterets samt flexibilitet i användning. Resultatet kan bli en äkta blandstad.